Detta var ett evenemang jag har väntat flera månader på, enda sedan jag fick reda på att Liza Babenko kommer till Gotland. Hon är del av Gotland Film Labs residens projekt. Jag hade höga förväntningar på detta evenemang. Jag såg också fram emot filmen av Sergei Loznitsa som var medverkande i förra årets Cannes film festival.
Vi samlades vid Folkes Bio, och folket började strömma in. Jag var glatt överaskad med antalet mäniskor som dök upp. När vi väl satte oss i salen kändes den full, och jag räknade ungefär 40 mäniskor totalt i publiken.
Evenemanget började med en presentation av Liza, som en introduction till händelserna i Ukraina. Det fanns olika människor i publiken – de som var välinformerade om Ukrainas inbördeskrig och tittade på presentation som en extra informations källa och där var de människor som kom till presentationen bara för att veta mer om Maidan, som hade ingen bakgrund. Lizas presentation riktade sig mest till de föregående i publiken.
Hon visade up en film hon hade gjort som ett studie projekt. Filmen var delad i tre delar. Den första visade upp folkmassan vid Maidan, en överblick av torget. Den andra delen var från en extrem höger poltikers tal, där hon bland annat citerade Hitler. Denna del var väldigt kontroversiell bland den svenska publiken, speciellt med tanke på situationen i Sverige med Sverige demokraterna. Jag kände av detta vid diskussionen senare på kvällen, då många svenska deltagare hade fått bilden av Maidan som ett extrem höger nationalistisk evenemang. En person sade att Hitler talet tillsammans med sångerna om nationellt blod fick det att vändas i magen på honom. Den tredje delen visade Maidan deltagare sjunga national folk sånger på torget.
Efter Lizas presentation började diskussioner mellan publiken. Några var besvikna av innehållet av Lizas film och berättelse, några som tittade såg det som ett konstnärlig uppträdande. Diskussioner runt ämnet blev snabbt väldigt laddad och hetsig. Jag tror folk glömde bort att detta var ett upptränande, ett artistikt sätt att uttrycka sig. Det borde inte tas som en objektiv documentation av de saker som hände i Ukraina.
Liza nämnde i sitt uppträdande att den stigande nationalism är en reaktion mot allt som har hänt i samhället de senaste 100 åren. Hon berättade också att nyheterna i västerländska medier ofta porträterande Maidan som en revolution, men det var faktisk en protest som eskalera mot EU avtalets avslag och almänn korruption.
Mellan två delar av kvällen vi hade en 30 minuter lång paus, då den storsta delen av publiken gick, vilket var tråkigt, för att Sergei Loznitsas film skulle nog ha svarat på mångas frågor. Filmen var en dokumentär om Maidan. Den var väldigt objektivt utförd, och bestod av stilla klipp av demonstranterna vid Maidan. Det kändes som jag var där. Kameran var mina ögon, och jag gick runt som en del av Maidan. Det var en väldigt kraftfull känsla. Det var som att man var nere vid Maidan själv och tittade ut över publik havet, som en tyst observatör.
Många människor hade med sig en flagga på ett eller annat sätt – som smink på kinden, i fickan eller på ett band. Det fanns många slagord som skreks ut av demostranterna under filmens gång, som: “Ukraine is Maidan!” och “Glory to Ukraine! Glory to Heroes!”. De stog tillsammans och sjöng traditionella sånger, det fanns mycket stora brasor på gatorna och folk stog omkring dem på natten eller på dagen. En person från folkmassan började att sjunga Ukrainas nationalsång och andra gick snart med i sången. Det var som att sången förenade publiken.
Det fanns barrikader överrallt på gatorna gjorde av bildäck, plankor och pallar. En av de starkaste klipp var när jag såg en stor stapel av saker och ett täcke som låg på den. Sen såg jag att under täcket att där låg en människa. Det var väldigt konstigt men stark. I bakgrunden kunde man höra ljudet av Maidan. Överrallt var det uppbrända bitar av ved och rök från elden steg i bakgrunden. Det såg ut som ett slagfält.
Det var intressant att se att Sergei Loznitsa hade dokumenterat det allmänna köket som fanns i ett hus nära Maidan torget. Där samlades massor av människor för att laga mat och koka kaffe och te för de som deltog i protesten. Man kunde se ett förråd av flaskor och burkar med saltade gurkor, marinerade rödbetor, honung eller någonting annat som folk hade donerat till Maidan. Det var konstant tal vid stadiumet. Det var kändissar som pratade, människor från publiken som fick inspiration att visa sina dikter eller barn som sjöng. Det var alltid någonting som hände.
Efter några månader av demonstrationen ändrades allt. Den nittonde Januari 2014 introducerades en ny lag som gav polisen mer frihet att vara agresiva mot de som protesterar. Det var den mest kraftfulla delen av filmen. Kaos uppstod på gatorna, det var inte samma fredliga protest som den var förut. Det var ett krig mellan polis och medborgarna. Människor tog stenar från gatorna och kastade de på polisen. Polisen använde sina vatten kanoner, skottsäkra sköldar och sina batonger mot protestanterna. De som protesterade försökte att dra av sköldor från polisen. Alltid exploderade någonting i bakgrunden. Det var inte tryggt på Maidans gator.
Fler än 100 personer dödads i den protest, mer än 100 försvann och många mer skadades. Det var resultatet av protesteten. Filmen slutade med en kraftfull sång `Plyve kacha po Tysyni` som användes på Ukrainska begravningar. Sången handlar om att sörja de döda. Det är en sorglig sång, men samtidigt så vacker. Det var perfekt slut för filmen.
Evenemanget var väldigt intressant och emotionellt. Det gjorde ett intryck långt efter det var över. Men jag tror det var lite kontroversiellt för några av de som deltog. Men jag tror att det är viktigt att vi utmanar de traditionella idéerna och att folk blir exponerade för olika perspektiv om händelsen. De personer som har upplevt Maidan direkt är underbara primära källor för vad som hände där. Deras berettälser kan vara emotionellt laddade, men det är mycket viktigt att lyssnar på de. Om man jämför med nyheterna om händelsen vi kan alltid se att de är gjorda till förmån av media. Bara om vi använder båda dessa källor tillsammans, kan vi faktiskt veta vad som hände på Maidan vid dessa viktiga dagar.
Redigerad av Johan Wittrock