future_island chapter 3 / pt. 1

 

(Intryck)

Damm. Vid första anblicken är allt runt kalkbrottet i Slite täckt med ett finkornigt, brunt dam. Marken är grå/brun/vit under bussens hjul. Vi får stiga ur, så länge vi har våra hjälmar och skyddsglasögon. Kerstin Nyberg, Enviromental Manager på Cementa varnar oss för att gå för nära någon av brottets väggar. Det är så pass kallt att bitar av den porösa kalkstenen kan spricka och falla. Kalkstenens mineralform skapar väggar med underligt exakta geometriska former, allt man ser är kuber. Kubformade snitt, kubiska, enorma byggnader med fönster som är omöjligt små – de påminner om människans storlek, hennes skala i relation till de maskiner byggnaderna innehåller – kubiska caterpillar-fordon, de lika stora som husen. Stora brunvita vidder mellan bergväggarna.

En kort busstur genom berget och vi är inne på fabriksområdet. Ett par anställda går förbi, undviker oss, som stirrar lite som vilsekomna barn. Vinden biter hårt och isande kallt i all oskyddad hud. Det är dammigare här än i brottet – om inte för vinden hade det samlats i dyner runt byggnadernas knutar. Storleken på allt omkring oss ger en viss känsla av svindel och vi ska uppåt. Vi leds skyndsamt genom dammstormen, halvspringer genom vad jag tror är lador, kala, tomma byggnader med högt i tak och ogenomträngligt mörker. En flämtning efter andan efter varje portöppning som återigen slits bort av vinden.

 

Detta intryck av Cementa är genomgående under hela rundvandringen på fabriksområdet; det är smutsigt, kallt och blåsten håller i sig, och det är med viss lättnad vi leds tillbaka till Cementas kontor (och här i entréhallen finns en enormt vacker skulptur i betong, vilken du definitivt bör kika på om du har vägarna förbi).

 

Vi befinner oss i Slite, på Gotlands norra sida, för att diskutera den lilla bruksortens framtid. Vi har börjat dagen på den industri som dominerar stadsbilden; Cementa, ägd av Hidelberg-gruppen, och som sörjer bygden med mer än 200 jobb. Fabriken, i sin första gestalt började uppföras redan 1916 och den första kalkbränningsugnen började byggas redan 1912. Cementa har varit synonymt med Slite i över hundra års tid.

Detta kan dock komma att ändras inom de närmsta tjugo åren – Cementa är i ett avvecklingsskede av kalkbrottet i Slite och frågan för dagen var, om än inte i så många ord, hur Slite som ort ska kunna leva vidare när verket stänger för gott. Men det är inte endast förlorade jobb som oroar.

År 2010 bodde det 1483 personer i Slite och alla är medvetna om att det behövs en folkökning på orten, om Slite vill överleva.

 

Efter den ansträngande förmiddagen rör vi oss vidare till Slite Utveckling; ett företagshotell och think-tank där de sista föredragen i BACs föredragsserie future_island hålls. Ingo Vetter öppnar seminariet med en presentation av två projekt vilka rör överblivna och utarmade urbana områden i två vitt skilda delar av världen; Detroit och Kiruna.

Dessa två städer kanske vid första anblicken inte har något gemensamt; Detroit är en av de städer som drabbats hårdast av finanskrisen och Kiruna en av dem som ridit ut stormen utan att påverkas alltför mycket. I Kiruna står LKAB fortfarande starka och den genomsnittlige kirunabon tjänar 50.000 kr mer per år än genomsnittssvensken medan Detroit fortsätter att förlora fler och fler invånare.

De har mycket gemensamt, dessa två städer; de har alltid varit industriorter och de har många lärdomar, både positiva och negativa, vilka kan leda utvecklingsarbetet i Slite. Ingo Vetters arbete är ett exempel på detta.

Vetters arbete kretsar kring den kraft som finns i samhällen; de kunskaper och minnen som finns hos de som bor där – vare sig de får chansen att använda dem eller ej. Han gör ett potent exempel där han, i samarbete med The Detroit Tree Of Heaven Woodshop tar till sig både de material och kunskaper som finns utspridda över Detroit – ”ghettopalmen” Ailanthus altissima, vilken växer som skräpvirke på övergivna gårdar och de dedikerade och kunniga människor som jobbat för General Motors, Ford och Chrysler innan fabrikerna stängdes. Många av dem har fortfarande kvar sina verktyg.

Han visar vidare det dokumentationsarbete som bedrivs i Kiruna, staden som ska flyttas. Även här är det konsekvenserna av en stark och kompromisslös industri som skapar övergivna urbana landskap och tvingar kirunaborna att lämna sina hem.

Detta föredrag gav viktiga nycklar till Slites framtid. Under dagen framgick det tydligt att det som önskades på bygden var högre inflyttning, mer affärsrörelse och ökat underhåll av redan existerande verksamheter – framförallt sådana som Slite Teater, en helt frivilligdriven organisation vilka var vänliga nog att tillhandahålla lokalen för kvällens paneldiskussion – helt enkelt, den ekonomiska motorn i Slite behöver underhållas. Och i framtiden utan Cementas hjälp.

I det läget kan det vara bra att minnas Detroit, där det trots att förhållandena varit urusla i många år viljan och kraften fortfarande spirar, och Kiruna, där ekonomisk vinning har fått företräde framför naturen. Det kan vara värt att lära av dem, både för privatpersoner, men också för affärsidkare.

 

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *